BERIKNING FÖR HUND

Under våren 2007 gick jag kursen HUND 3 för HUNDutbildningsgruppen, en fördjupad hundägarutbildning och hundassistentutbildning. Detta är en kurs jag verkligen rekommenderar för den som vill lära sig mer om hundar, oavsett om man har sin första hund eller har haft hund hela livet. Något av det som fastnat mest för mig, är berikningen, då det är något som alla hundar behöver. I L102 finns nya krav för hundgårdar. Det finns nu för tiden krav på berikning. Vad är då berikning?

Berikning är när en djurart får utlopp för sina medfödda beteenden. Vissa beteenden är högmotiverade, dvs. ett beteende som är så viktigt att djuret mår dåligt av att inte få utföra det. Sådana beteenden som ej fått utlopp dyker gärna upp i andra situationer, där de skapar problem för oss människor. Exempel på detta kan vara när våra hundar gräver i rabatter, tuggar på stenar, olovlig jakt o.d. Går det riktigt långt kan det tom utvecklas till stereotypa beteenden, som vankande, skuggjakt, flanksugning o.d.

Att erbjuda sin hund berikning är oftast lättare än att aktivera den. Aktivering kräver nästan alltid att en människa är inblandad, tex. Lydnadsträning eller shaping.
Berikning är snarare att erbjuda hunden möjlighet att utföra ett högmotiverat beteende. Att låta den välja att utföra det, utan att uppmuntra den. Det är viktigt att det är ett naturligt beteende som får utlopp på ett naturlikt sätt, och att hunden har möjlighet att påverka sin situation.
Man kan försvåra berikningen efter en tid, genom att tex. göra det obekvämare för hunden att bädda. Halmen/filten ska bara läggas obekvämare, eller efter en tid kanske alldeles utanför kojan/bädden, dock inte gömmas. Det ska ta längre tid, inte kräva att hunden ska tänka mer. Antalet gånger beteendet får utlopp är viktigare än tiden det tar. Gå hellre tre kortare blodspår en ett jättelångt.

Vilka är då hundens högmotiverade beteenden?

Ätbeteenden

Den vilda hunden söker sin föda, undersöker om något är ätbart eller inte, den sliter, gnager, tuggar och sväljer sin föda, och ibland gräver den ner en del att ha till senare.
De allra flesta hundar får sin mat serverad i en skål en eller två gånger om dagen. Det är oftast torrfoder, och samma sak varje dag. Visst mår hunden ofta bäst av att man inte byter foder varje dag, men det går att göra maten intressantare utan större problem för varken hund eller ägare.
Alla hundar behöver födosökberikning. Detta kan enkelt ske genom att lägga mat eller godis i en qula, kub, boxerboll eller liknande. Ett billigare alternativ är en Petflaska.

Enkelt är annars att strö ut mat att söka i olika miljöer, kanske tom i en vedhög. Man kan även göra isglass till hundarna. Frys in lite godis i en plastlåda med vatten, eller kanske god buljong. Ta ut den ur frysen och servera varma sommardagar.
En viktig punkt här, är att det ska finnas så mycket av maten, att det inte leder till konkurrens och stress om flera hundar delar födosökberikning.
De hundar som är lite petiga med maten, har ofta behov av att undersöka och sortera. Detta gör man lättast genom att variera innehållet i matskålen. Lägg utöver det vanliga fodret i något nytt varje dag, både något gott och något mindre gott. Allt behöver inte ens vara ätbart, utan en gaffel måste också undersökas och kanske flyttas på. Prova dig fram, kanske lite matrester, en äppelskrutt, lite sallad, ett helt kokt ägg osv. Det ska inte vara för mycket, max 10% av innehållet i skålen, och nya saker varje gång.


Vidare kan man erbjuda sin hund frukt och grönsaker som ”mellanmål”, där det viktiga inte är att de äter, utan att de får undersöka. Frukt med både skal, kött och kärna är som ett kinderägg, 3 saker i 1! Tänk här på att glupska hundar som kan svälja stora bitar inte ska få hel ananas eller annat som kan fastna i tarmen.
Många hundar har även ett stort behov av att slita. Detta kan de få utlopp för om de får en kong med godis, en tross som man petar in lite små godisbitar i (lättast om man ”vrider upp” dem lite, och vrider igen med godiset i flätan) eller genom att gömma godis i gamla strumpor. Om man tar en godis i en strumpa, stoppar den strumpan i en annan strumpa med en godis i, och gör en hel ”stock” av flera strumpor, få även den envisaste terrier utlopp för sitt slitande. Gnagandet är lättast att tillfredställa. Ge din hund ben, både oxhudstugg, torkade grisöron, märgben o.d. Hundar som inte tål märgben kan få dem kokta, eller med märgen urgröpt.
Gamla tomma märgben kan ”hottas upp”, om man fyller dem igen med tex. korv, ost eller leverpastej.


Hundar har olika stort behov av tuggande och sväljande. Vissa har liten aptit, andra stor. En hund med liten aptit bör man ge få små mål med energität mat. En hund med stor aptit bör istället få flera mål med mycket mat, och givetvis då med lägre energinivå. Man kan tex. fylla på den dagliga givan av hundmat med grovfoder, som tex. havrekross eller rårivna morötter.
Hundar som har ett riktigt stort behov av att äta kan man ge fri tillgång på popcorn. Viktigt är då att dessa popcorn är luftpoppade, dvs. helt utan fett och salt. Meningen är att det inte ska tillföra någon energi, utan bara att hunden ska få äta hur mycket den vill, och att den ska få möjligheten att äta NÄR den vill. Nypoppat är godast, så en glupsk hund bör få gamla popcorn för att dämpa aptiten en aning.

En annan sak att tänka på är att det rent näringsmässigt och ur magomvridningssynpunkt är bra med fasta mattider för hundar, men berikningsmässigt är det bättre att inte ha fasta tider.

Jaktbeteenden

Sedan kommer vi till Jaktberikningen. Alla hundar behöver jaktberikning. Det gäller bara att räkna ut vilken typ av berikning som passar din ras och den individuella hunden. Bäst är det nästan att försöka hitta jaktbeteenden hos sin hund, och sedan berika detta. Fundera om din ras är anpassad till jakt på storvilt (flera hundar som samarbetar), småvilt eller fågeljakt.
Jakt börjar med att bytet ska lokaliseras, därefter väljas ut, manövreras, fångas in, dödas och sedan ska bytet hanteras tex. försvara, bära, plocka och gömma.
Polarhundarna är nästan lättast att ge jaktberikning, då de har alla dessa beteenden kvar. Hos apporterande fågelhundar är bärandet viktigast, vallhundarna följer ofta hela kedjan i jakten, men stannar av innan greppandet och dödandet.
Har man en hund som används i praktisk jakt, anpassad efter rasens och individens anlag, så får troligen hunden utlopp för sina beteenden. Övriga hundar bör få jaktberikning för att må bra.
Det vi kan erbjuda hundarna via miljön för infångandet är tex. en kong eller petflaska. Terriers och vissa av de tuffare bruksraserna uppskattar en boomerball.
Till själva dödandet är de gamla hederliga pipleksaker enklast. Pipandet är viktigt, då det låter som ett döende djur. Att hunden sedan sliter den i bitar ökar bara berikningen.


Andra bra exempel på berikning här är trossen igen, en jutesäck med halm, boomerball och jaktsimulatorer (som hundkapp och  lure-coursing).
För hanteringen av bytet är även här strumpstocken bra, samt grävlådan eller filtar att gömma bytet i. En strumpa med kottar kan ge ett härligt krasande som många hundar uppskattar. Tänk även här på att den glupska hunden kanske sväljer stora bitar som kan fastna i mage och tarm.
Jaktberikning vi människor kan ta del i är Blodspår (ger berikning på alla delar av jakten), fågelapportering, vallning och skydd.

Stolt hund med sitt jaktbyte!

Rörelsebeteenden

Vilda hundar rör sig mycket. De travar, galopperar, klättrar, hoppar, smyger, balanserar osv. Även här är olika rörelser olika viktigt för raser och individer. Polarhundarna har ofta stora behov av att trava, vinthundar av att galoppera, vallhundar av att smyga.
De flesta hundar får all sin rörelseberikning via sina ägare: De får gå på promenader.
Har de tur får de röra sig i olika terränger, som att gå på skogspromenader, klättra på stenar, balansera på stockar och röra sig i olika terränger. Drag, cykelträning, att få springa lös, kapplöpning, lure coursing, agility, vallning och lek är exempel på lämpliga rörelseberikningar.


Vill man ge sin hund rörelseberikning via miljön, kan man inreda hundens miljö med bord och stockar i olika höjder och nivåer, cementrör att balansera på eller krypa igenom. Det finns många sätt att berika sin hundgård, det gäller bara att ha en gnutta fantasi.
Tänk på att det kan vara viktigt för hunden att ha tillgång till en berikning, även om den inte används.

Samarbetsbeteenden

För många hundar är det mycket viktigt att arbeta tillsammans med andra mot ett mål. Polarhundar, fågelhundar och vallhundar hör till de typer av hundar som behöver samarbetsberikning. All aktivitet där en annan hund eller människa medverkar är samarbetsberikning. För polarhundarna ger dragträningen således inte bara rörelseberikning, utan även samarbetsberikning och jaktberikning.

Vilobeteenden

Hundar som snurrar runt innan de lägger sig, krafsar och bäddar även om de ska lägga sig i en korg, eller gärna kryper in under saker när de ska sova har behov av Viloberikning. Detta ger man lättast genom att ge dem tillgång till halm eller filtar på sovplatserna. De som vill krypa under något bör få en koja, inomhus kan detta lösas med en bur täckt av en filt eller kanske ett bord som får en extra lång duk.
Man bör även fundera över hur mycket sömn hunden får.
Hundar som sover inomhus kanske inte somnar förrän den sista människan i hushållet lägger sig, och troligen vaknar de när den första går upp.
Hundar i hundgårdar bör ha insynsskydd så att de känner mer trygghet och kan välja att sova ostört. Vi luras ofta att tro att hundarna sover, när de i själva verket bara slöar. En hund behöver sova 12-18 timmar per dygn, beroende på ras och individ. Jämför detta med de 6-10 timmar vi människor behöver.

Kroppsvårdsbeteenden

Kroppsvårdsberikning är viktig för hundar som vill putsa sig själv eller andra. Vissa hundar putsar gärna både sig själv, andra hundar eller människor. Låt dem få utlopp för detta. Andra hundar har stora behov av sandbadande. Utomhus löser man det med tillgång till en sandlåda, inomhus, då detta är rent olämpligt, kan en grov hallmatta ge samma funktion.

Revirbeteenden

Vissa hundtyper, som gårdshundar och boskapsväktare har behov av revirberikning. Detta kan ges genom miljön i form av liggplats vid ingången och bra utsiktsplatser för bevakande. De behöver även få utlopp för underökande, och detta kan ske genom att man möblerar om lite, har radio eller Tv på, och erbjuder främmande föremål i en känd omgivning.
Lämpliga aktiviteter att göra tillsammans med sin ägare kan vara promenader, patrullstigar, bevakningsträning samt skydd.

Socialt samspel

Alla hundar har behov av att få leva i en familj, leka och lösa konflikter. Ingen människa kan någonsin helt ta andra hundars plats. Därför måste en ensamhund få tillgång till hundkompisar som den får träffa ofta. Social berikning är nödvändigt för den ensamma hundan!
Det är mest naturligt för en hund att leva i ett parförhållande. Hunden gör i vilt tillstånd ett partnerval, nåja, tiken väljer, hanarna gör sitt bästa för att bli valda. Sedan lever dessa två tillsammans, parar sig, gräver en lya, bäddar den, föder valpar, vårdar och fostrar dem. Valparna stannar sedan oftast kvar och hjälper till med nästa kull, även om de så småningom drar vidare och söker sig en egen partner.
Våra hundar av idag får mycket sällan välja sin partner själva. Har de tur får de leva med en annan hund av motsatt kön, även om de mycket sällan får skaffa familj ihop. Vi människor styr över vilka som ska paras, och kan ibland tom tvinga tikar att para sig mot deras vilja, vilket faktiskt är ett lagbrott! De tikar som får valpar får sällan ha sin hane hos sig, och har inte heller hjälp av andra vuxna hundar att sköta valparna.
Dräktiga och skendräktiga tikar behöver få yngelvårdsberikning. Ge dem möjlighet att gräva lya genom att ge dem en koja, bur med filt eller ett lågt bord med en lång duk och massor av filtar att bädda med. Den skendräktiga tiken kan få ha mjukisdjur som valpar, då hon inte får några riktiga.
Även vuxna hanar kan ha behov av yngelvårdsberikning. Låt dem få träffa valpar att fostra och leka med. Om en uppfödare har både tiken och hanen hemma, mår hela familjen oftast bäst att få vara tillsammans under hela tiden från parningen till valparna säljs.

Så till sist några korta saker att tänka på angående berikning:

  • Berikning ska vara naturtroget och ge ett för hunden väsentlig resultat.
  • Berikning ska vara avpassad efter ras, kön, ålder och individ.
  • Erbjud berikningen oregelbundet och med en bra avvägd balans.
  • Variera berikningen och gör den mångsidig, för hunden valfri och tillräcklig. Det är inte meningen att berikningen ska leda till stress mellan individer, eller att den på något sätt ska kunna skada hunden.
-Elin

Kommentera